En indiefilm, eller independentfilm, är en film som har skapats oberoende av något av de stora filmbolagen. Det betyder att den har producerats av ett litet bolag. I Sverige kan man med indiefilm också avse en film som har skapats utan finansiellt stöd från Svenska Filminstitutet, även om den förstnämnda betydelsen är mer allmänt utbredd internationellt. Exempel på svenska filmer som nått framgång utan ekonomiska bidrag från SF är Farväl Falkenberg från 2006 och Hata Göteborg från 2007.
Gränsen för vad som räknas som indiefilm börjar dock suddas ut även i USA. Tidigare var en independentfilm en film som producerades av något annat bolag än de sex största i Hollywood (som med ett gemensamt namn brukar kallas för The Majors). Indiefilmen har dock numera närmast blivit en genre, och många ser den som en garanti för att filmen är normbrytande, kreativ eller på andra sätt sticker ut från mängden på ett positivt sätt. Detta har lett till att flera av de stora filmbolagen producerar filmer i sina dotterbolag, som de sedan marknadsför som independentfilmer. Ett vanligt sätt att finansiera independentfilmer är annars att sälja visningsrättigheterna av filmen i förväg. Denna metod användes bland annat för att delfinansiera Sagan om Ringen-trilogin, där man även sålde licensieringsrättigheterna för leksaker och spel relaterade till filmen för att få ihop budgeten.
Många independentfilmer har blivit verkliga klassiker i filmvärlden. Vem känner till exempel inte till Pulp Fiction, Quentin Tarantinos gangsterfilm från 1994? Filmen har blivit en modern klassiker, och ligger för närvarande på femte plats på IMDB:s lista över de bästa filmerna någonsin. Den vann också en Oscar för Bästa originalmanus. Filmen producerades av Miramax, som gav den en budget på 8,5 miljoner dollar och sålde visningsrättigheterna för 11 miljoner. Filmen var med andra ord garanterad att bli vinstgivande redan innan den var klar.
En annan indiefilm som har fått mycket uppmärksamhet är The Blair With Project från 1999. Filmen skapades och producerades av de två studiekamraterna Daniel Myrick och Eduardo Sánchez, som redan under sin tid som filmstudenter fick idén till projektet. För att göra det till verklighet startade de ett eget filmbolag, Haxan Films, tillsammans med Gregg Hale, Robin Cowie och Michael Modello. Eftersom de var tvungna att söka finansiering utifrån skapade de en åtta minuter lång dokumentär tillsammans med nyhetsinslag och nyhetsartiklar, som skulle locka investerare till filmprojektet. All filmning utfördes av skådespelarna själva med handhållna kameror, och i princip all dialog var improviserad. Flera av de personer som skådespelarna intervjuar i filmen är verkliga människor som inte var del av filmproduktionen, och dessutom var några av invånarna i byn utplanterade skådespelare, som huvudskådespelarna inte visste om. Det var med andra ord inte bara finansieringsmetoden som var okonventionell med denna film. Ytterligare ett knep som filmskaparna tog till för att väcka uppmärksamhet kring sin film var en marknadsföringskampanj i form av en affisch med fotografier på de tre huvudskådespelarna och rubriken ”Missing” – allt som en del i att framställa händelserna i filmen som verkliga.
Om du själv har en idé till ett filmprojekt som du skulle vilja göra till verklighet, kan det vara bra att ha koll på helioworks.se. Där kan du nämligen hyra lokal per timme, per dag eller för längre perioder, i olika storlekar. På det sättet har du alltid en lokal som passar dina ändamål, oavsett om du behöver ett kontor för att sitta själv och skriva på manus eller ett mötesrum för att ta emot potentiella investerare i filmen.